Jag har alltid tillhört den sorts grupp av människor som tror på äkta kärlek.

Många kallar det naiv eller orealistisk och menar att världen inte fungerar så idag.

Trots mina unga år har jag varit med om en del vad gäller kärlek och relationer.

Jag har sett hur tufft det kan vara, vad kompromisser betyder och vad det innebär att kämpa för något.

Jag har blivit sårat, fått mitt hjärta krossat men också sårat och krossat andras hjärtan.

Trots detta väljer jag att tro, att det finns någon där ute, någon jag en dag kommer gifta mig med.

En person, som jag kommer älska lika mycket oavsett om jag är 30 eller 80 år.
En person som förstår mig, som jag kan prata med allt om, som är snäll men framför allt, en person som får mig att skratta.

En person jag kan kalla min soulmate.